Självledarskap

Det krävs självdistans för att få syn på sig själv!

En nyfiken livsresenärs tankar kring självledarskap

inProgress inleder nu en inspirationsserie där vi resonerar kring frågorna vad är självledarskap, när, hur och varför leder vi oss själva? Vår ambition och förhoppning är att väcka nyfikenhet och intresse kring självledarskap och vårt ”tänk”. Eftersom texterna är individuellt formulerade kommer begreppet självledarskap också speglas genom respektive inProgress:ares personliga yrkeserfarenheter och intressen.

Eftersom mitt, Cecilias, credo är hållbarhet och min profession är socialt entreprenörskap inom resebranschen, vill jag ta till vara tillfället att belysa de värden turism och resandet kan tillföra vårt självförverkligande samt ge exempel på hur hållbarhet och socialt ansvarstagande stärker självledarskapet. Jag vill också illustrera att gott självledarskap inte uteslutande främjar personliga framgångar, utan i hög grad medmänskliga relationer, ökad förståelse och sammanhållning i ett globalt perspektiv. Med tanke på att flygindustrin länge framställts som den värsta miljöförstöraren är det inte konstigt om du tänker att långresor med flyg är oförenliga med hållbarhet. Flyget står endast för 2% av de totala koldioxidutsläppen, något jag vill nämna för att inte låta den allmänna uppfattningen stå oemotsagd.

Min personliga åsikt är att förekomsten av sociala föroreningar så som fördomar, trångsynthet, diskriminering och förtryck är betydligt mer alarmerande. Något omvärldskunskap och vidgade vyer till följd av resande kan bidra till att reducera och bekämpa.

Min resa

Låt mig berätta om min resa till Zimbabwe hösten 2019. Jag hade nyss fyllt femtio år och hade undanbett mig presenter till förmån för att skänka pengar till Mark Butchers organisation Imvelo Safaris Lodges i Hwange National Park i norra Zimbabwe. Genom familjens och vänkretsens frikostighet kunde vi skänka 16000kr till Imvelos skollunchprojekt och bidra till 8000 skolluncher!

Barn som ätit skollunch har energi att leka och lära. Fotograf Cecilia Wallenbo

Mark Butcher, som i resebranschen omnämns som Zimbabwes ”Crocodile Dundee”, tillhör den vita minoriteten som utgör mindre än en procent av landets befolkning. Ihållande rasmotsättningar, våld och politisk instabilitet har fått många vita zimbabwier att resignera och lämnat landet. Mark har dock alltid varit fast besluten att stanna och bidra till sitt hemlands utveckling. När han tidigt 90-tal insåg turismnäringens potential, bestämde sig Mark för att starta en verksamhet där turister skulle erbjudas naturnära och genuina inkvarteringsmöjligheter och safariupplevelser i Hwange och Victoria Falls. En central del i planen var att involvera lokalbefolkningen i syfte att förbättra deras levnadsvillkor.

Frukost vid vattenhålet på Imvelo Bomani Lodge en tidig morgon. Fotograf Cecilia Wallenbo

Imvelo

Idag består Imvelo av sex magnifika safari-lodger som i högsäsong sysselsätter drygt 120 personer. Imvelos devis ”connecting people with nature” handlar om att få människor, turister och zimbabwier att förenas i engagemanget för djur och natur. Marks vision har i grunden förändrat och förbättrat livet för otroligt många zimbabwier och skänkt Imvelos besökare upplevelser för livet. Resan fram till idag har varit lång och kantad av motgångar och utmaningar längs vägen.  

När jag frågade vår unge guide Vusa varför han älskar att jobba för Imvelo, säger han stolt: ”-I’m part of the story and the concept”. Vusas pappa Mr Johnson, var den byhövding som efter många års fruktlösa förhandlingar valde att sträcka fram näven och ingå ett affärsavtal med Mark, trots uppdämd misstro gentemot vita.

I kraft av sitt höga anseende fick han med sig ytterligare fem byhövdingar i affärsuppgörelsen. Därmed fick Mark en chans att utveckla sin affärsidé och byarna erhöll arrende för den mark de upplät för uppförandet av Imvelos lodger.

Rätt man på rätt plats

Den ömsesidiga respekt och förtroende som växte fram lade grunden till att konkreta planer och arbetstillfällen succesivt kunde realiseras. För att förverkliga Imvelo-drömmen behövde Mark dedikerade medarbetare. I brist på tillgänglig kvalificerad arbetskraft rekryterade man verksamhetens blivande medarbetare i de sex byarna. Eftersom Imvelo själva ansvarade för rekryteringen och upplärningen säkerställde man kvaliteten och såg till att sätta ”rätt man på rätt plats”. Det var i detta sammanhang den blyge ynglingen Vusas potential och ledaregenskaper uppmärksammades och valdes ut för att läras upp till ansvarig huvudguide.

Våra duktiga och ständigt leende guider, till t.v. Pete, t.h. Vusa. Fotograf Cecilia Wallenbo

Vi erhöll genomgående femstjärnig kvalitet på allt; mat, service och safariupplevelser. Extra anmärkningsvärt utifrån att inte någon i personalen hade egna tidigare erfarenheter av att bo på hotell eller äta på restaurang. Imvelos koncept ökade i popularitet och den ekonomiska tillväxten möjliggjorde allteftersom uppbyggnad av skolor, vårdcentraler och vattenförsörjning.

Turismen är viktig

Vi imponerades djupt av våra unga guider Vusa och Pete, som inte enbart briljerade med sin yrkesskicklighet, men som med sina ständiga leenden och ödmjuka personligheter spred en varm energi i gruppen. Intensiteten och glädjen hos skolbarnen som kom springandes ikapp vår jeep då vi besökte guidernas gamla byskola talade sitt tydligt språk; Vusa och Pete ägde i barnens ögon ”rockstjärna-status”. Genom skolbarnens frimodighet och nyfikna frågor förstod vi att de medvetet fostrats i att förstå och värdesätta turismens betydelse.

Vilka egenskaper är det som gör Mark till en ledstjärna och ett riktigt ”ess” i att leda sig själv och andra?

Ur ett inProgress-filosofiskt perspektiv skulle vi beskriva Mark som en självmedveten person med god självinsikt, stark självkänsla och en utmärkt förmåga att med självdisciplin leda sig själv och andra till självförverkligande. Det krävs självdistans och självaktning för att få syn på och leda sig själv! Motivationen och belöningen ligger i känslan av självbestämmande, att sätta sig i förarsätet och styra mot sina mål och visioner och att vara del i något större.

Självledarskap är att vara nyfiken!

Självledarskap är att vara nyfiken! Du kan inte få syn på något om du inte letar. Någonting föds ur någonting och därför är resandet, mentalt, såväl som fysiskt, essentiellt i skapandet och återskapandet av vår självbild. Självledarskap handlar om ett icke-statiskt tillstånd, en dynamisk livsresa där du genom nya relationer och upplevelser kontinuerligt ”tvingas” till självbetraktelse, självrannsakan och självreflektion. Om och om igen…

Fotografen Mark Butcher sitter på marken mindre än 20 meter från motivet!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *